Från att leva en alkoholiserat liv med allt vad det innebär allt från att vända min familj ryggen till att ha flaskan som min bästa vän,till ett liv som mamma idag utan alkohol.

Lite info om alla parter:

Cassa:ett år yngre än mig ( jag är 22 idag) en tjej från Södertälje uppflyttad,gått i samma skola och klass som henne på gymnasiet,blev mycket bra vänner i skolan, och efter skolan blev hon en inneboende och en "bästa vän". En tjej med klös i,en tjej som säger vad hon tycker och tänker med spelar på va människa hon träffar helt enkelt en farlig typ på det viset.

Tobbe: en lugnt kille ett år äldre, bor i eget litet gulligt hus, bil körkort och jobb en riktigt ansvarsfull kille med utseendet på topp.

Dread dead: en ung kille (tre år yngre än mig)med kriminellt förflutet, stack från sitt hem i S-vall upp hit till Sollefteå för att komma ifrån skolan snuten osv,en kille med droger som sin bästa vän,allt kretsar kring droger i hans värld, utseende fixerad kille med egot på topp.

Men nu allt från början, hade en gång i tiden vad jag en "bästa vän" Cassa. Hon och jag va som helan och halvan,liksom handen i handsken, ung som man är tyckte man då att livet lekte och man hänge mycket på krogar runt omkring, söp varje helg och drickandet eskalerade, och med alkohol i kroppen går vettet ur kroppen. Så på ren svenska så jag och min dåvarande vän vi söp,satt på de som gick på ren svenska,träffade en helt otrolig kille,Tobbe. Han och jag dejtade varandra rätt länge livet kändes då underbart,lyckades få ett underbart jobb med kollegor som jag trivdes med och det kändes som om livet liksom ljusnade på något vis, men ändå fortsattes supandet,varje minut alla helger igenom. Fruktansvärda tjafs och bråk med min familj,bad dom många gånger att fara åt helvete, och fortsatte med mitt.

Träffade även en annan kille som kallas för derad dead,en kille som va rolig,en polare helt enkelt.

Det blev helg och så klart ytligare en fest, derad dead sitter i sängen (hos våran gemensamma kompis) och jag i soffan i denna lilla instängda ettan,vi alla söp surrade och hade allmänt trevligt tills de flesta blev fö fulla och deckade. Derad dead kom med ett förslag,"du har något jag är riktigt sugen på, och jag vet att jag har något du vill ha,vad säg du ska vi ta oss en provtur?" Jaa men va fan tänkte att få de serverat för en gångs skull är ju aldrig fel, så mot sängen det bar,helt öppet och officiellt, sen vinglade vi hem till mig och fortsatte,men då vad jag inte tänkte på var att tre dagar innan hade jag haft en "tur"med Tobbe,oskyddat..

"Men vaddå inget händer ju ändå" trodde jag..


Jaha slutsats,legat i ganska så bra eller vad man kallar det, men ca 2-2,5 veckor efter detta kom "skräcken" shit jag va gravid!! Det går ju inte jag har ju mitt jobb att sköta,mitt liv blir förstört,inget mer supa och ligga i,vad fan gör jag?! Så gick mina tankar när jag pulsade.


Dagarna gick förnuftet började återkomma,familjen oc allt börjar reda sig igen fick otroligt stöd av dom i allt, men sen kom frågan,vem är pappa?? Jaa ska jag vara ärlig vet jag inte se än idag.

Men iaf så beRättade jag för både Tobbe och dread dead att ja va gravid,dread dead bad mig fara och flyga,men Tobbe stöttade mig lite då,men efter ett tag hittade han en annan tjej att flirta med och han försvann helt ur bilden... Och där står jag ensam omfattat beslut,abort eller behålla,för och nackdelar...

"Abort= mer supande mer bråk med familj risk att bli av med jobb på grund av supandet osv"
"Behålla= blir helt ensam,får tillbaka min familj och en andra chans,förbättra livet sluta dricka och ligga runt och även behålla jobbet så länge kroppen orka"

Man var jag mogen för detta, skulle jag verkligen klara av att bli mamma? Och förlora min enda "bästa vän".

(Innan jag fattade att jag va gravid fortsatte jag att umgås säng vägen med mitt x Jim)


Och här är jag idag,mamma till världens underbaraste son,men fortfarande ingen pappa,utredning är ju igång sexan Philip va månaden gammal,fick ett samtal i måndags att Tobbe är den som inte är Philips pappa,okey,dread dead kvar.... Hur kommer detta att sluta? Tillbaka på ruta ett igen,hur ska jag orka? Vill inte "återvända" till det gamla hänt liksom för mycket skit på den delen av livet, mycket dåliga och negativa saker, mycket som bubblar,detta är ju bara en piss i Mississippi om vad jag egentligen varit med om.... Men jag hoppas för allt jag är värld( om man nu är värld något) att det blir stopp och att dread dead är den "skyldige".

Inte direkt varit Guds bästa barn,men jag står för allt jag gjort och gör,för vem ska annars göra de?

Kanske lite luddigt skrivit men hoppas ni hänger med ;)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jaha nu var det ett tag sedan jag skrev sist,tiden går fort men ändå långsamt,junior har redan hunnit bli lite mer än 6månader fått sin två första tänder! Och om vilken dag som helst kommer han ta sitt första krypsteg!! Och vi håller på för fullt ne...

allt  snurrar på som vanligt eller vad man ska säga, igår gjorde jag lite saker, bokade juniors DOP! yeeeey så bli så roligt och skönt att de är gjort sen  =)   jaha sen gjorde jag faktist en sak om va mkt mindre roligare, jag görde av mig till e...

Jaha då har vi nytt år,så god fortsättning på det nya året alla. Detta år kommer innebära rätt myt,både gott som "ont" och en del jobbiga saker,jag vet att det mesta som kommer att ske i år kommer att kretsa runt junior,men vad gör man inte för den ...

Nu är det några dagar sedan igen men det gör ju inget? Har nu äntligen fått börja med något jag drömt om sedan mitten av graviditeten,jag har äntligen skaffat mig ett gymkort och har börjat gymma!! Förstå vad underbart de är, få känna träningsvär...

Måste bara få spy lite över bloggen.. Sitter och tittar runt och inser egentligen vad man har sysslat med innan sonen tid började så att säga.. Fattar inte att vissa "saker"ur ens gamla liv fortsätter,kan inte heller fatta att man själv sysslat me...